Tänkte att jag skulle skriva ner hur mina 20 första gravidveckor har varit..
Som en snabb resume för er som inte vart med...
VECKA 5 - 11
I vecka 5, var väl då mina symtom med ömmande boobs började, strax efter vi plusat...
De närmaste fick veta redan v 5-6. Men vi var ganska tidiga med att dela nyheten
överlag. Kunde inte hålla oss!
I vecka 6 fick jag åka in akut på semestern till Örebro sjukhus för kramper i magen
och de befarade att graviditeten var utomkvedes eftersom jag hade sånna smärtor.
Men efter vul och diverse andra prover så fick vi veta att fostret låg rätt men de
kunde inte se ännu om hjärtat slog eller ej.. Men de fick vi bekräftat v 7.
I vecka 8 började jag må illa.. Speciellt på morgonen och när jag åkte bil.
Fick alla de där klassiska symtom som ömmande bröst, illamående, trött och en
molande värk likt mensvärk. Var dessutom VÄLDIGT yr och tuppade av då och då,
tom. när jag låg ner fick jag svimningskänsla..
I vecka 9 hade vi vårt inskrivningsmöte på mödravårdcentralen.
Vecka 10-11 lättade yrseln något men mådde illa nå fruktansvärt.. Började oroa mig för
den stundande utlandsresan, hur skulle de gå att flyga med detta illamående?
Hur skulle jag klara värmen å alla lukter? Men de gick alldeles utmärkt! Och de var
ungefär efter det som illamåendet börja lägga sig..
Under de här veckorna hade jag kommit på att bubbelvatten var gudsgåva till mig..
och jag vet inte hur många liter kolsyrat vatten jag druckigt under dessa månader.
Blivit känslig för vissa parfymer, Daniels bla och rökt mat får mig att vilja kräkas.
VECKA 12-16
I vecka 12 var jag väldigt orolig över vikten, den gick neråt.. Men ändå var jag hungrig och
åt konstant! Ungefär nu kunde jag börja träna igen då illamåendet inte längre var konstant.
I vecka 13 hade vi vårat första riktiga Bm-besök, med samtal om livssituattion, kost- och
motionsvanor, prover och vikt och vi fick lyssna på lillhjärtat.. Blev helt lyrisk!
I vecka 14 tog vi första magbilden.. Jag ville egentligen inte ta magbilder, mest för att de
förväntas att man ska de och jag vill inte vara som alla andra, Men Daniel ville så gärna.
Nu i efterhand kan jag tycka att de är ganska roligt att titta på, ännu roligare sen antar jag?!
Ungefär här fick jag lägga undan alla vanliga jeans..
I vecka 15 Började de underliga fenomen att bullen på magen satt på sniskan varje morgon.
Supermysigt att bebisen på ett positivt sätt började ge sig till känna! Började gråta av helt
skumma anledningar eller av ingen anledning alls.
I vecka 16 tyckte jag att magen hade börjat puta på "riktigt" och att de inte bara var svullna '
tarmar som visade upp sig men fick gång på gång höra att de där var ingen riktig gravidmage
och att de kommer så mycket senare.. Ingen bra grej att säga till en gravid tjej med känslorna
på utsidan kroppen.. Va, Är jag bara tjock?!!! Huua va jobbigt de var! Och endå visste jag att
jag inte gått upp i vikt.. Hjärnspöken hade jag väldigt mycket av här! Nojjade massor!
VECKA 17- 20
I vecka 17 hade jag gått upp 1kg och magen var nog ändå rätt liten, när jag kollar på bilderna.
Fick åka in på akuten efter att ha fått en elstöt som gick in i handen och ut i foten..
Lämnade prover, gjorde EKG och ultraljud på lillen och de visade sig att allt gått bra!
I vecka 18 längtade jag nog mest till rutin ultraljudet i v19.. Började känna rörelser mer tydligt
och en och annan spark.
I vecka 19 gjorde vi äntligen rul. Även om jag redan gjort två vaginala ultraljud och ett vanligt
så kändes detta så stort. Hjärtat svämmade över av känslor och det visade sig vara en flicka!
Hon gäspade, vinkade och sov en hel del så Bm fick putta på henne några ggr så hon kunde se.
I vecka 20 var de full rulle i magen... Daniel fick känna sparkar för första ggn. och vi var till MVC
för koll.. Mina blodvärden eller snarare järnvärde var mycket bättre nu.. Stigit från 109 - 124!!!
Fick lyssna på lilltösens hjärta igen och så var de vägning.. Och enligt min barnmorska så har jag
inte gått upp ett gram sen inskrivningen. NOLL! Enligt min våg är det 2kg, så nånstans där i halvtid.
Börjat få känningar i bäckenet eller blygdbenet, men jag tänker ignorera detta så länge de går!
Vissa perioder har jag nästan haft dåligt samvete för att jag har mått så himla bra..
Men jag tänker också att de är bara att tacka och ta emot för jag lär nog få min beskärda del förr
eller senare.
Daniel har varit och är fortfarande helt fantastisk! Han gör frukost till mig varje morgon för att jag
ska slippa illamåendet! Och de har han gjort sen den dage jag började må illa. Han lagar mat när
jag är trött och pratar med magen varje kväll.. Han tar verkligen hand om mig och tussen och han
kommer bli en fantastisk pappa!
0 kommentar(er)
